Jiddischskådis och körsnär

Manowicz kompr1945, samma år som han räddades ur helvetet i Buchenwald och kom till Sverige, började Jacob Manowicz åter att spela jiddischteater. I flera årtionden var sedan Jacob Malmös Jiddische Dramatische Kreiz ledare, impressario, regissör och ledande skådespelare.

Jacob föddes den 17 oktober 1922 i Sosnowiec, nära Katowice. Han gick med i den religiöst sionistiska ungdomsrörelsen B’nei Akiva som barn och började spela jiddischteater i sin ungdom. 
”Jag var med i en stor teatergrupp som spelade Sholem Aleichem, Peretz och de andra stora jiddischförfattarna”.  Jacob blev befriad av amerikanarna 1945 efter att ha överlevt helvetena i Auschwitz och Buchenwald . Samma år kom han till Sverige och Malmö.  
”Jag började igen med teater när jag kom till hit till Sverige. Då fanns det en stor teatergrupp i Köpenhamn med äldre personer som kommit från Ryssland vid tiden runt första världskriget. De hade sett mig spela jiddischrevyer på Folkets hus i Malmö”. 
Samtidigt som Jacob blev inbjuden att spela i den danska jiddischgruppen, grundade han amatörteatergruppen Jiddische Dramatische Kreiz i Malmö tillsammans med några andra teaterbitna överlevande.

”Överkloka” danskar
Förutom att uppträda för en intresserad judisk Malmöpublik, åkte Jiddische Dramatische Kreiz på turné till Köpenhamn, Göteborg och Stockholm. Ganska snart blev han också regissör för Malmögruppen, eftersom han hade spelat teater redan före kriget. Samarbetet med den danska gruppen var dock inte helt friktionsfritt:
”De blev ’överkloka’ och tyckte att jag var för ung. De behövde inte en ung regissör som berättade för dem hur de skulle spela. Jag kommer ihåg att vi spelade Sholem Aleichems stycke ´A Doktor` och så spelade vi (Jitzchak Leybush) Peretz som jag hade spelat före kriget. Peretz, skrev om ´Kabolim´, kabbalister, och teman influerade av Talmud. Precis som Peretz hade jag studerat Talmud före kriget. Jag fick instruera de andra i det religiösa.


Galizianer Chassene förminskadJacob involverade gärna sina familjemedlemmar i teatern:
”Jag brukade uppträda med min fru Rosa. Hon var en teatermänniska . Vi sjöng bland annat sånger av Mordechai Gebirtig och vi arrangerade även Warszawa getto-akademier i många år. Rosa hade spelat teater i Haifa. Jag blev bekant med henne i kulisserna på teatern när jag var där på en sångfestival. Jag hörde henne prata polska med en annan skådespelerska. Hon var född i Azerbajdzan och kunde inte jiddisch när hon kom till Malmö. Men hon lärde sig så bra jiddisch så alla trodde att hon kunde det hemifrån.”
Även Jacobs yngre syster Roza, som numera bor i Los Angeles, spelade teater med honom. Roza kom till Sverige 1947 efter att ha blivit befriad av ryssarna i Polen. Hon hade mirakulöst överlevt flera läger som barn.


Startade ungdomsensemble
Intresset för att spela teater började dock sina bland 1945 års räddade judar på 50-talet.
” De flesta av de som spelade teater åkte så småningom vidare till Amerika.”  Då startade Jacob en dramatisk ungdomsgrupp.
Bobbes Gebet besk kompr.”Vi spelade bland annat Chassidische tantzen och olika traditionella pjäser, bland annat den store Avrom Goldfadens Die Kishef-Macherin, (trollkvinnan). Vi framförde även kända och klassiska sketcher och sånger. Vår repertoar var traditionell jiddischteater”, minns Jacob.
De italienska bröderna Giardino var ofta ackompanjerande musiker, både Luchiano och Bruno kunde spela hela den judiska repertoaren. De anlitades för övrigt flitigt som dansmusiker när föreningen 1945 års räddade judar hade fester.
Ungdomsgruppen höll på i flera år. Men till slut växte ungdomarna upp och gifte sig och då tog det slut. Jacob anlitades också som konsult av Malmö Stadsteater när de skulle göra något med judiskt tema, bland annat 1971, när Pierre Fränckel satte upp ”Spelman på Taket” med Cornelis Vreeswijk som en gitarrspelande Tevje.
Även om teatern var den stora passionen, så försörjde sig Jacob genom alla år som körsnär.
                                                   
”Jag jobbade hos en svensk familj i deras pälsaffär, på Lilla Nygatan i Malmö. Jag sydde pälsar efter måttbeställningar. Det var min fars yrke. Jag hade det hemifrån.”

Kommer vi att se dig framföra något på jiddisch?
"Nu orkar jag inte mer. Jag har svårt att gå. Men behöver ni hjälp med en uppsättning så hjälper jag till", säger han och skrattar till lite.

Fredrik Sieradzki
Foton fr. ovan:
Jacob Manowicz (fotograf: Fredrik S.)
Jacob och Rosa Manowicz i Galizianer Chassene (privat)
Jacob och Bella Miska (numera Starco) i föreställningen Bobbes Gebet (privat)