Daniel Weltlinger för vidare morfaderns tradition

Daniel Weltlinger besk 300PDe som var på lördagskvällens konsert i samband med jiddischförbundets seminarium i augusti hörde Daniel Weltlinger vackra violinspel när han ackompanjerade Karsten Troyke. Vi blev nyfikna på denne spännande musiker och fick en pratstund med den judisk-australiske Weltlinger som blivit flitigt anlitad i Berlin där han numera bor.  
- Jag har fått den judiska musiken sedan barnsben, blandad med ungerska, östeuropeiska, romska och orientaliska toner, säger Daniel som är född 1977. Under sin barndom tillbringade han mycket tid med sin violinspelande morfar Zoltan Fischmann, född 1902. Den illustre och begåvade morfadern som dog 1998 hade plockat upp en massa musikinfluenser under sitt långa liv.

- Fischmann drog från hemstaden Szolnok i Ungern till Wien i början på 1920-talet. När hitlerismen växte flyttade han till Frankrike och arbetade med att spela folkmusik och klassisk musik samtidigt som han studerade till ingenjör. När Frankrike invaderades flydde han till Spanien och vidare ned till Nordafrika. Han återvände sedan för att befria Paris med brittiska armén.
Efter kriget hamnade morfadern i Casablanca, där han mötte Daniels mormor som också var en judisk flykting. De flyttade sedan till Sydney, Australien.  
- Jag ärvde en musikskatt och min morfars gamla violin, säger Daniel.
Daniel började sin bana med att spela klassisk musik. Men han började också tidigt att improvisera och bytte till slut till jazz och folkmusik, inte minst romsk musik. Daniel Weltlinger sittande 500PHans stora idol var den store romsk-franske jazzgitarristen Django Reinhardt.

Han fick kontakt med den musicerande familjen Reinhardt som för vidare Djangos arv i Tyskland och åkte dit för att musicera med reinhardtarna. De spelade på samma sätt som morfar Zoltan.
- Vi fann varandra direkt och på sätt och vis adopterade de mig. Via min mamma kom jag sedan i kontakt med Karsten Troyke.  
Hon hade sett honom i en video på YouTube där han åkte runt och sjöng och spelade jiddischmusik och hon tyckte att Daniel skulle resa till Berlin och träffa honom.
Sagt och gjort. Daniel träffade Karsten. Ljuv musik uppstod och han bestämde sig till slut för att flytta permanent till Berlin.
Nu har det gått några år och Daniel har funnit sig tillrätta. Han växlar mellan jiddisch-musik, romsk musik och andra projekt i olika konstellationer.  

Varför Berlin?
Det är Europas inofficiella huvudstad och jag känner mig på så sätt och vis väldigt europeiskt, tack vare min bakgrund. Det är ett levande musikliv här, där jag kan utvecklas. Trots 1900-talet så kan du inte utesluta den semitiska påverkan även på Tyskland. Vi judar kom hit med romarna. Ta bara alla jiddischord och uttryck som är inlånade till tyskan.

Hur som haver. Vi kan vara glada att Daniel är så relativt nära Sverige. Förra året kom Daniel ut mer skivan Szolnok som han spelade in med sin egen kvartett. Den är en hyllning till morfadern och alla de musikinfluenser och upplevelser som han överförde till den unge Daniel. Här spelar han för övrigt  Rozhinkes mit mandlen. Och här ackompanjerar Karsten i melodin "Zug farvus".

FS

text och foto