De nationella minoriteterna kritiserar byte av myndighet för minoritetspolitiken

Regeringen beslutade den 28 maj att flytta ansvaret för uppföljningen av minoritetspolitiken från Länsstyrelsen i Stockholm, som skött detta i många år, till MUCF, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällsfrågor. Därmed kör man över Sveriges Jiddischförbund tillsammans med företrädare för de andra fyra nationella minoriteterna.
– Vi är frågande till beslutet och är överhuvudtaget kritiska till kulturdepartementets hantering av minoritetspolitiken, säger Eva Fried ordförande för Sveriges Jiddischförbund.

Ingen allvarlig samrådsprocess
I ett brev till kulturminister Parisa Liljestrand (bild ovan) den 22 maj inför beslutet skriver företrädarna för de fem nationella minoriteterna* att man ”…önskar se en allvarligt menad samrådsprocess med minoritets- och minoritets-språkföreträdare innan något nytt steg tas i den nationella minoritetspolitiken.”
Minoriteterna avslutar brevet med att de därför väljer att avstå från att delta i ett digitalt informationsmöte med kulturminister Paria Liljestrand den 27 maj.

– Vi ville göra en markering mot kulturministern. Det finns brist på analys och förklaring till denna flytt. Det är uppenbart att flytten sker av andra skäl än av hänsyn till minoritetspolitiken, säger Eva Fried, ordförande för Sveriges Jiddischförbund.
– Jag tror det snarare handlar besparingar, och en önskan att strömlinjeforma de statliga myndigheterna, där regeringen vill att MUCF tar på sig ett större ansvar. Men MUCF har ingen som helst erfarenhet av denna typ av arbete, säger Eva Fried.
Minoriteterna har även varit kritiska mot hur Länsstyrelsen i Stockholm har skött sitt uppdrag, ett av skälen till detta är dock att myndigheten saknat tillräckliga resurser och att uppdraget inte tydligt definierats av uppdragsgivaren, regeringen.

– Men det lär inte bli bättre med MUCF, snarare tvärtom. De har nog ingen aning fullt ut om vad detta innebär vad gäller kompetens och samordning med andra myndigheter. Vi har tydligt framfört denna kritik vid ett samråd den 26 mars och i vårt brev till kulturministern.

Nedskärningar istället för handlingsprogram
I skrivelsen den 22 maj till kultur- och demokratiminister Parisa Liljestrand ber jiddischförbundet och representanter för de andra nationella minoriteterna ministern att skrinlägga planerna på byte av uppföljningsmyndighet. De har inte fått någon vettig förklaring till varför flytten sker.  Vidare ser de i brevet fram emot att regeringen ”… skyndsamt utarbetar ett nytt handlingsprogram för politiken för de nationella minoriteterna och minoritetsspråken”. Minoriteterna skulle vilja se att regeringen börjar i rätt ända. ”…Vart är den nationella minoritetspolitiken på väg? Vad vill regeringen med politiken?”.

I brevet framhåller företrädarna att minoritetsspråkens fortsatt har en helt otillräckligt svag ställning i skolan. En bedömning som även Europarådet gör i sina återkommande granskningar av Sveriges åtaganden avseende Språkstadgan. I brevet skriver man vidare att: ”…25 år har gått utan att de elever som har rätt att lära ett minoritetsspråk i skolan fått en verklig möjlighet att göra det. Och nu senast drabbades minoritetsspråken av flera kraftiga bakslag:
– En abrupt uppstannad process med språkcentra för minoritetsspråken samt en rejält bantad budget för fortsättningen
– Minskade statsbidrag till kommuner i förvaltningsområdena för tre av minoritetsspråken
– En halvering av statsbidragen till de nationella minoriteternas och minoritetsspråkens riksorganisationer, vilket allvarligt undergräver deras möjligheter att driva på en minoritetspolitik som gått i stå.”

– De enda konkreta signalerna vi fått är att man skurit ned de ekonomiska förutsättningarna för nationella minoriteter, säger Eva Fried.
Ett resultat av denna nedskärning är bland annat att jiddischförbundet fått krympa i sitt årliga sommarseminarium från ett tre- till två-dagarsevent och att det finns mindre pengar att fördela till förbundets lokala föreningar.

Kör över minoritetsrösterna
I sin kritik mot bristen på lyhördhet från Kulturdepartementet refererar minoriteterna i sitt ministerbrev till samrådsmötet den 26 mars på Kulturdepartementet om förslaget att flytta myndighetsansvaret för de nationella minoriteterna till MUCF. Enligt brevet framkom det med stor tydlighet på mötet att samtliga minoriteter motsatte sig förslaget om överflyttning av Länsstyrelsens ansvar för minoritetspolitiken till MUCF. Men man fick inga egentliga svar på varför detta skulle ske.

I brevet skriver man att: ”… Departementets företrädare varken förklarade sina tankar om ett myndighetsbyte eller kommenterade eller besvarade minoritetsföreträdarnas avvisande tankar kring en myndighetsflytt, mötet blev ett möte där vi minoritetsföreträdare fick prata av oss. Ett samråd förutsätter en jämbördig och uppriktig dialog innan något beslut fattas i frågan. Allt annat kan tolkas som regeringens totala ovilja till en verklig dialog med företrädarna för nationella minoriteterna och minoritetsspråken.”

Brevet pekar också på sättet som departementet rapporterade från samrådsmötet:
”Under mötet delades deltagarna upp i fyra grupper, grupperna ombads att även formulera positiva argument för en överflyttning av ansvaret till MUCF. Endast två av grupperna hörsammade detta, en redovisade en positiv synpunkt och en annan grupp skrev ned tre möjliga positiva synpunkter.
Departementet har tagit sig friheten att citera de fyra positiva synpunkterna som avslutande text i minnesanteckningarna, vilket skulle kunna ligga till grund för departementets fortsatta argumentation i frågan. Därigenom marginaliseras anteckningarnas inledande redovisning av minoritetsspråksföreträdarnas samstämmigt avvisande åsikter om förslaget att flytta uppföljningsansvaret för minoritetspolitiken.”

– Sånt gynnar inte en dialog baserad på förtroende mellankulturdepartementet och de nationella minoriteterna, säger Eva Fried.

FS

*Förutom Sveriges Jiddischförbund undertecknades brevet till kulturministern den 22 maj av representanter för:

  • sverigefinnar med finska
  • romer med romani chib
  • svenska tornedalingar med lantalaiset och kväner, med meänkieli
  • urfolket samerna med samiska