”Fram till 1972 ägnade sig förintelseforskningen inte åt det inre judiska livet i gettona. Bland annat skrevs inget om litteraturen och kulturen. Man fokuserade på hur judarna led, blev utrotade eller på deras förtvivlade motståndskamp. Sedan kom en rad avhandlingar och böcker som förändrade perspektivet”, säger Yechiel Szeintuch, professor emeritus i jiddisch vid Hebrew University, när vi får en pratstund med honom i samband med jiddischseminariet i Aronsborg i augusti.
Själv har Szeintuch ägnat sin forskargärning åt att lyfta fram den stora litteratur som skapades i gettona och partisanskogarna. Yechiel Szeintuch, som idag är 71 år gammal, är född i Buenos Aires, Argentina. Mitt i karriären drabbades Szeintuch av näthinneavlossning vilket slutligen ledde till blindhet vid 43 års ålder, något som gjort honom beroende av skickliga assistenter för att kunna bedriva sin forskning. En av de som hjälper honom mest är hans kärleksfulla fru Tova, som är vid hans sida på konferensen. Sitt handikapp till trots har han kunnat ge ut fem böcker och en lång rad vetenskapliga artiklar om jiddischlitteraturen under förintelsen.
Beteckningen Holocaust-litteratur förknippas oftast med efterkrigstidens skildringar av förintelsen. Men även mitt under brinnande krig, när mördandet ännu pågick, skildrades den judiska tillvaron i stor litteratur och lyrik på jiddisch i Polens och Litauens getton. Det är dock få av dessa jiddischförfattare som fått sina alster översatta och utgivna på några andra språk än jiddisch – och i vissa fall – hebreiska och polska.
”Författaren Avraham Sutzkever skrev om den intellektuella och jiddischtalande eliten i Vilnas getto. Yeshayahu Shpigels prosa skildrade till stor del de fattiga judarna i Lodz getto. En annan var Jechiel Feiner, han ändrade till efternamn till Dinur i Israel. Men författaren är mest känd under pseudonymen Katzetnik (reds.anm. jiddischförkortning för koncentrationslägerfånge)”, berättar Szeintuch.
”Katzetnik skrev några av de viktigaste och hårdaste skildringarna av dödslägrena. Hans kanske mest kända bok Salamander skrevs på jiddisch 1945 och beskrev synoptiskt en resa ner i helvetet, station för station; från ockupationen av hemstaden Sosnowiec ända till dödslägrets realiteter.” Den författare som enligt Szeintuch, är den mest allomfattande förintelseskildraren är Jitzchak Katzenelson.
”Han skrev om alla typer av judar i Warszawas getto, från de allra fattigaste till den välutbildade eliten ”. Katzenelsons mest kända verk ’Dos lid funem oisgehargetn jiddischn Folk’ – Sången om det utrotade judiska folket, är ett mäktigt klagopoem, som överlevde upphovsmannen. Katzenelson omkom i Auschwitz 1944.
Jag frågar hur Yechiel Szeintuch närmar sig dessa texter som skapades under eller strax efter förintelsen?
”Jag gör en noggrann läsning av texten. Ofta finns antydningar och kopplingar till judiska källor. Jag försöker klarlägga hur författaren använder dessa judiska källor. Jag studerar även hur texten påverkats av författarens egen bakgrund och influenser samt dennes tillvaro vid textens tillkomst. Jag läser en stor mängd olika källor. Ofta får jag texterna upplästa för mig”.
Hur viktigt är då denna forskning?
”Vår forskning kommer att vara viktig om 50 år, när bara det historiska minnet om förintelsen finns kvar. Jag och mina kolleger har kunnat lyfta fram en stor jiddischlitteratur som skapades mitt under mördandet”.
Fredrik Sieradzki
Foto: F.Sieradzki
Länkar om jiddischlitteratur under förintelsen:
Röster från förintelsen
Professor Samuel Kassow på Youtube om jiddischlitteratur under förintelsen