45-årige dr Yaad Biran, som gästar Jiddischförbundets sommarseminarium i augusti, verkar vara jiddischens framtid i Israel. När han inte undervisar i jiddisch och jiddischlitteratur på bland annat Beit Shalom Aleichem och på sommarkurser vid Tel Avivs universitet, så skriver han filmmanus och sketcher och sånger för en jiddisch-kabaré. Dessutom guidar han grupper i Tel Aviv, Jaffa och i Jerusalem på jiddisch.
Varifrån kommer passionen för jiddisch?
– Jag hörde jiddisch framför allt hemma hos mina morföräldrar som jag besökte ofta. Det hade en stark kulturell och emotionell påverkan på mig. De hade emigrerat till Israel från Transsylvanien 1960. De skämdes inte för att tala jiddisch överallt när det inte var så populärt i Israel. Det påverkade mig att bland annat studera jiddisch på universitet. Jag trivdes verkligen med det och förstod vilken otrolig kulturell betydelse som jiddischen har haft. Det var ett språk som alltid setts ner på och skulle undertryckas, men som levt och frodats trots allt.
Yaads master-uppsats handlade om de så kallade Tsisho skolorna, jiddischtalande sekulära skolor som skapats av den socialistiska arbetarrörelsen Bund i mellankrigstidens Polen. Tsisho är en förkortning för Tsentrale yidishe shul organizatsie.
Ämnet för hans doktorsavhandling är de reseberättelser som skrevs av de jiddischförfattare som besökte Palestina mellan 1907 och 1937, framför allt om dessa författares beskrivningar av den så kallade gamla jishuven (bosättningen). Förutom sefarder och andra judar från Mellanöstern, bestod den gamla jishuven av mestadels av religiösa, jiddischtalande judar som i generation efter generation hade rest till det heliga landet för att bosätta sig, ägna sig åt religiösa studier och slutligen begravas där.
Svårt att vara jiddischist även bland judar
Dessa skildringar är för övrigt temat för en av Yaads föreläsningar på jiddischseminariet: ”A Yiddish Spoken Only in Old Jerusalem”: The Old Yishuv and the New Yiddish Writers”
– De jiddischtalande judarna som invandrat på 1800-talet, sågs som galut-judar (exiljudar) av sionisterna. Det fanns jiddischförfattare som såg på dessa judar på ett mer uppskattande sätt, som representanter för en kärna av unik jiddischkultur i det heliga landet, som sträcker sig längre tillbaka än den moderna sionismen.
Yaad kommer också att föreläsa på ämnet: ”Good to Be a Jew in Tel Aviv? Yiddish in the ’First Hebrew City’”, om jiddischens status i Tel Aviv under mandatperioden, 1918 till 1948.
– Vi kommer att läsa fragment av olika jiddischförfattares reseberättelser om hur det var att tala jiddisch i Tel Aviv under den perioden, det blir berättelser om svårigheter, men också om komiska upplevelser. En av författarna som skrev om detta var Yehoash, som egentligen hetter Shlomo Baumgarten. Han översatte för övrigt Tanach (den judiska bibeln, reds anm.) till jiddisch. Här är en film är en film som Yaad skrev manuset till om Yehoashs upplevelser av Tel Aviv:
Kabaré mit a shvartse självironi
De senaste fyra åren har Yaad också arbetat som text- och sångförfattare på med Esters kabaré, en jiddisch-kabaré skapad och producerad av skådespelaren Esti Nissim. Kabarén utforskar på ett humoristiskt och träffsäkert israelers relation till jiddisch och jiddischkultur i alla dess former.
– Jag skriver i stort sett allt material, både sketcher och sånger. Vi uppträder på Beit Shalom Aleichem i Tel Aviv, men även på andra scener.
Förra året, under corona-pandemin, lyckades vi sätta upp föreställningen Ir min haCholerot, staden från kolera, en ordlek med den hebreiska benämningen på Tel Aviv som Ir min haChol, staden från sanden (Tel Aviv grundades bokstavligen på sanddyner).
Titeln anspelade på hur de skrockfulla judiska invånarna i Jaffa lät hålla ett så kallat ett så kallat shvartse chasene, ett svart bröllop, för ett föräldralöst par på en begravningsplats i tron att det skulle stoppa ett utbrott av kolera i staden Jaffa år 1902. Denna typ av bröllop allas också för a mageife chasene, ett ”pestbröllop”.
Begravningsplatsen låg utanför Jaffa i det som idag är centrala Tel Aviv.
– Den heter Trumpeldor-begravningplatsen och är en del av min guidade stadstur på jiddisch, säger Yaad.
Han syftar på ”Yiddish in the streets”, där Yaad erbjuder guidade jiddischturer (se t h) i Tel Aviv, Jaffa samt både i Jerusalems gamla och nya stad.
– Jag berättar historier och anekdoter med jiddischanknytning till de olika platserna vi besöker.
Var kommer förresten det hebreiska efternamnet Biran från?
-Min far ändrade sitt namn från Burger till Biran när han skulle göra militärtjänst. Min farfar kom från Slovakien. Biran är benämning på en borg i Mishna (Mishna är muntligt överförd judisk lag med rabbinska tolkningar som blev nedtecknad på 200-talet, reds anm.).
Här är en spellista på filmer som Yaad har skrivit manus till samt hans guidade och föreläsningar