Den pensionerade universitetslektorn Itzik Gottesman i Austin Texas har forskat och undervisat i årtionden om den folklore som uppstod i det jiddischtalande Östeuropa. På jiddischförbundets seminarium i augusti kommer han bland annat att föreläsa om jiddischfolksånger och om de judar som brukade sjunga dessa sånger i shteitlach och senare i de länder som judarna utvandrade till.
– Det var inte några professionella sångare, utan vanliga judar som kunde sjunga och hade ett bra minne för att komma ihåg sångtexter, säger Itzik Gottesman.
Kvinnoröster farligt att lyssna på
Sångerna handlar om allt ifrån kärlek till änkor och föräldralösa barn. Ofta var dessa folksångare kvinnor.
Men var inte det ett problem för religiösa judar att lyssna på kvinnliga sångerskor, det finns ju en regel att inte lyssna på en kvinna som sjunger?
– Jodå. Min mormor Lifshe i Bukovina i dåvarande Österrike-Ungern, brukade sjunga folksånger. Hennes bror var en mycket religiös Vishnitz-chassid. Varje gång hon började sjunga, så lämnade han rummet, berättar Itzik.
Lifshes lyriska ådra gick för övrigt i arv. Itziks mamma Beyle Schaechter-Gottesman (1920-2013) var en stor och produktiv jiddischpoet och visförfattare.
The Yiddish Song of the Week
Itzik Gottesman har skapat ett stort arkiv, där han digitaliserat cirka 700 analoga kassetter med sånger som han bland annat samlat in genom att spela in sånger bland judar som utvandrat till Mexico City och Israel. Han har även andra och äldre inspelningar. Hans egen mormor spelade in över 100 sånger 1954. Folk har genom åren skickat inspelningar av sina far- eller morföräldrar till Itzik Gottesman.
– Den sista sången jag fick var från en person som hörde sången när denne gömde sig undan nazisterna i Bryssel.
För den som är nyfiken på denna sångskatt, rekommenderar han att man kollar in hans blogg ”The Yiddish ´Song of the Week”.
Kulturer lånar av varandra
Itzik Gottesman hoppas också kunna föreläsa om den klassiska jiddisch-folksagorna om Golem, Dybbuk, de förlorade tio stammarna och om judarna i Chelm, som enligt sägnen skulle vara korkade.
– Jag kommer att prata om bakgrunden bakom dessa sagor och vad de säger om den judiska estetik och kultur som de sprang ur. En och samma saga kan finnas i olika länder och kulturer. Det finns ofta en judisk variant, där en kyrka i berättelsen har bytts ut mot en synagoga. Vissa figurer i de judiska berättelserna är typiskt judiska, medan andra har lånats in av andra kulturer och fått en judisk ’spinn’, säger Itzik Gottesman.
Likt gästföreläsaren Avi Hoffman växte Itzik Gottesman upp bland de jiddischtalande familjerna på Bainbridge Avenue i Bronx, New York, på 1960- och 70-talet.
– Vi som växte upp där har alla fått barn som för vidare jiddischen på olika sätt. Jiddisch håller definitivt inte på att dö ut, säger Itzik Gottesman.
FS